<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-6440529817531535086</id><updated>2012-02-11T23:05:04.087+08:00</updated><title type='text'>living with sarah</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://sarahhanana.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6440529817531535086/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://sarahhanana.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Sarah H. Muha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05893969990537599841</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='25' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/-MxBlZxijxW4/TXSP412fybI/AAAAAAAAAzk/VhViTaBHvfA/s220/cotton%2Bcandy.jpeg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>1</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6440529817531535086.post-4299162428497548428</id><published>2012-02-09T21:35:00.004+08:00</published><updated>2012-02-10T18:35:51.906+08:00</updated><title type='text'>Where I Hide</title><content type='html'>Di tempat kerja lama dulu, suasananya agak seperti makmal tahun 1 di universiti. I punya lah emo masuk kerja nak nak pulak coursemate dulu jadi orang atasan yang agak mengjengkelkan juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I ingat lagi satu hari ni, I dipaksa ot oleh senior. I stay berdua dengan fara yang juga staff baru. Pendek kata, orang terakhir yang pulang akan kunci lab. Coursemate I juga merangkap orang atasan I, bergodang2 cerita sebelum balik kena switch off ini, switch off itu, on ini, on itu tapi terlupa bagitau lepas dah kunci lab, kunci harus ditinggalkan semula di almari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan perasaan berkobar2 nak balik makan tidur, I dan fara pun kunci lab dengan jayanya. Tidak cukup kejayaan disitu, bawa pulang terus kunci lab dengan hati yang senang. Begitu sekali keseronokan habis kerja di tempat yang tak seronok haha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esok pagi I bangun emo balik, seperti biasa. Cuma hari tu I agak awal sedikit. I naik lab dan tengok staff yang dah sampai semua tak masuk dalam lab. Semua tunggu di library. Dan terspot juga coursemate I dan dia terus datang tanya 'sarah, u bawa balik kunci lab ke?'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I kata 'aah, why?'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia bebel 'kunci lab kena letak balik setiap kali lepas u balik, kalau tak esok pagi orang lain tak boleh bukak lab maaa. kan i dah bagitau u semalam'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Bila u bagitau? I dengan fara tak tau apa2 pun'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'ada meh semalam I ada cakap'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'kalau u ada cakap, kalau i tak dengar at least fara dengar kan? ni dia pun tak tau'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I bagi kunci dan terus buat macam biasa sepanjang hari seperti tak ada apa2 berlaku walaupun I tahu semua orang tahu I bawa balik kunci lab haha. Cuma mungkin tiada siapa berani tanya I pasal tu. Atau lebih seronok mengumpat pasal tu ketika lunch nanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi dalam ramai2 tu, memang ada seorang staff lelaki yang suka menyakitkan hati I. Pendek kata asal I nampak tenang, dia mesti datang mengundah gulanakan perasaan tenang I. Memang dengki. Oleh kerana hari tu I telah membuat onar yang agak dasyat dimata pekerja lain, memang tak la dia nak lepaskan peluang dari menyakat I. Sambil tengah basuh radas dekat sinki, I dengar dia panggil I;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'sarah'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'apa?'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'kau bawak kunci lab balik eh semalam?' sambil sengih yang I faham betul maksudnya apa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'aah'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'boleh pulak kau bawak balik? hahahahaah'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'boleh, sebab mak aku ada share dalam company ni. mak kau ada?'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I hid behind sarcasm because to give him a high five in the face, with a chair can be considered a violent in most working environment.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6440529817531535086-4299162428497548428?l=sarahhanana.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6440529817531535086/posts/default/4299162428497548428'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6440529817531535086/posts/default/4299162428497548428'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://sarahhanana.blogspot.com/2012/02/where-i-hide.html' title='Where I Hide'/><author><name>Sarah H. Muha</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05893969990537599841</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='25' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/-MxBlZxijxW4/TXSP412fybI/AAAAAAAAAzk/VhViTaBHvfA/s220/cotton%2Bcandy.jpeg'/></author></entry></feed>
